Cirkus Möller

Skjut mig.

Dem där ungarna. Jag mådde illa. Jag kollade tills ena ungen sa (och självklart helt utan inlevelse, jag menar, herregud, vem behöver lite inlevelse? Inlevelse är så ÖVERSKATTAT): Ha ha. Jag skrattar åt allt du säger.

ARRRGH!

Då sprang jag in i mitt rum, lite tårögd (Cirkus Möller är så dåligt att man måste komma på ett nytt ord, för inget ord är så kraftfullt att man kan beskriva dålighets-graden på det programmet) och kom inte ut igen förrän Malin kom och vi gick på en promenad.

Men nu kan vi andas ut. För Cirkus Möller är över. Och kommer aldrig mer att visas igen.

"Gå... gå din väg. Och kom aldrig mer tillbaka!"




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0